Elin Sahdo | Vimedbarn.se

Elin Sahdo

Annons

Min förlossningsberättelse…

Innan jag börjar vill jag poängtera att jag hade världens bästa och mest underbara barnmorskor och läkare. Under min förlossning kände jag otroligt trygg med både min man vid min sida samt personalen på förlossningen! Jag skriver inte detta för att klanka ner på någon utan det jag vill är att förhoppningsvis kunna hjälpa någon i samma situation som jag själv var och är i nu🌸

 

Torsdagen den 10/11 2016 vaknade jag med världens huvudvärk, ögonflimmer och en konstig känsla i kroppen. Jag hade från och till under hela mig graviditet högt blodtryck och dåliga urinvärden. Men eftersom jag även hade väldens halsbränna och sov väldigt dåligt, plus att detta var min första graviditet så l. Min barnmorska hade dock sagt till mig att OM jag kände mig konstig eller fick kraftig huvudvärk skulle jag direkt ringa förlossningen för det kunde vara havandeskapsförgiftning.

Josef kom hem ifrån jobbet och frågade direkt om jag inte mådde bra? Jag förklarade hur jag mådde och han sa ring förlossningen nu direkt. Jag gjorde som han sa efter lite motstånd, dem ville såklart att vi skulle komma in direkt. Inne på förlossningen tog dem mitt blodtryck och det låg på 140/90 och nästan 2.0 i protein i ruinet. Melanie mådde dock bra inne i magen så vi fick åka hem, men vi fick en ny tid dagen efter fredagen den 11/11 på specialmödravården för ny kontroll. Dem sa till oss att packa BB väskan och sätt in babyskyddet i bilen för det kan hända att ni blir igångsatta om plats finns och om dina värden är likvärdiga.

Väl hemma kunde varken jag eller Josef sova, kommer vi bli föräldrar imorgon? Redan? Är vi redo nu? Alla tankar som man inte hade under dem tidigare nio månaderna kom. Josef satte in babyskyddet i bilden, och jag packade klart BB väskan. Kl 9.30 skulle vi vara inne. Jag vakande efter ca 2-3 timmars sömn kl 05.30 klarvaken och skitnervös, gravid i vecka 39+5. Jag hade köpt hårfärg eftersom jag inte skulle bli mamma än, så jag trodde väl att tiden för att färga håret skulle finnas, Så kl 05.40 började jag färga håret och jag lyssna på Therese Lindgrens första bok. När jag var klar med håret sminkade jag mig, var tvungen att tänka på något annat, nervositeten höll på att ta över. Jag väckte Josef, och vi åkte hemifrån vi kl 8.00 till Willys.

Kl 8.40 var vi på USÖ och specialmödravården, Denna fredag var det otroligt mycket folk som hade tider inbokade så vi fick inte komma in förens kl 10.30.

Mina värden var lika dåliga som dagen innan, och dem beslutade att vi skulle skrivas in på förlossningen för igångsättning. Känslan som kom då var rädsla, jag ska faktiskt föda barn, jag ska bli igångsatt! Det jag absolut inte ville. Tänk om något skulle gå fel, med mig eller våran bebis, Idiot som man var hade man ju googlat om igångsättning, och vad som kunde hända.

Dem beslutade att jag skulle få 6 “shottar” med cytotec, ett medel för att framkalla värkar. Och första dosen fick jag redan kl 12.20. Jag och Josef gjorde oss hemmastadda på rummet, gick och åt mat och fixade parkering till bilen. Vi visste ju inte hur länge vi skulle vara där. Kl 14.30 var det dags för dos nr 2. 15.30 började jag få lite molande värk. Kl 16.30 fick jag dos nr 3. Det gick fortfarande toppen, och vi umgicks på rummet, gick i korridoren. Vi hade även ett av våra närmsta kompisar inne på förlossningen samtidigt, vi hade till och med rummen bredvid varandra, lustigt jag vet! Men skönt att vi inte var ensamma i den situationen, vi fann liksom trygghet i varandra! Och vi delade samma upplevelse. Då även hon blev igångsatt. ❤

Kl 19.09 var det dags för dos nr 4. Allt såg bra ut med mig, var öppen ca 3 cm, hade dock fortfarande högt blodtryck men det var påväg neråt. Melanie hade det även bra i magen vilket jag tyckte var skönt, huvudsaken var under hela förlossningen att hon hade det bra!

Kl 22.15 började jag få svaga sammandragningar som var läte värre än kraftig mensvärk. Var fortfarande bara öppen 3 cm, hade ca 2-3 sammandragningar/ 10 min och ca 20-30 sekunder långa.

Kl 22.30 fick jag fick jag dos nr 5.

kl 00.30 började mina sammandragningar bli mer intensiva 45 sekunder långa och nu 2-4 st/10 min. Och jag gick då in i duschen en stund. Och vid kl 01.00 fick jag första smärtlindringen och det var en tens apparat. Den ger som små stötar som liksom ska ta bort smärtan. Så hade två fästen på ryggen och två fästen fram på magen. Kl 02.00 fick jag även en pilatesboll. Josef stackarn deckade en stund i den “otroligt” sköna fotöljen och jag hade ljudbok i öronen och stuttsade på min boll, i hopp om att det snart skulle dra igång rejält. Kl 03.00 var jag fortfarande öppen bara 3 cm och värkarna började bli mer intensiva, fick då morfin för att kunna sova en stund. Jag somnade som en stock och sov fram till ca 6.40. Pratade lite med barnmorskan som började sitt pass, och somnade om igen till ca 8.00.

På lördagen den 12/11 kl 8.40 var jag öppen ca 4 cm och vid den vaginala undersökningen gick vattnet. Otroligt vad vatten man har i kroppen när man är gravid, det var blött i hela sängen och jag med. Det är som på film, splasch säger det!

Jag mådde forfarande bra, och tens apparaten fungerade som smärtlindring. Men kl 13.03 bestämde sig barnmorskorna tillsammans med läkare att jag behövde värkstimulerande dropp, då värkarna tydligen inte var tillräckligt kraftiga för att Melanie skulle komma ner i förlossnings kanalen (som jag kallar det😂).

Nu började det hända grejer, kl 14.31 fick jag min andra smärtlindring, lustigast. Fy fan för den jävla lustgasen… Jag spydde ner hela mig två gånger, och den hjälpte inte alls. 15.10 var jag öppen 5cm, och Melanie ville fortfarande inte komma ner. Värkarna var hemska och jag började tappa både ork och hopp, Droppet höjde dem med jämna mellan rum hela tiden, så värkarna blev ju bara kraftigare och kraftigare,

Kl 16.35 hade jag fått förfrågan flera gånger om jag inte ville ha EDA alltså ryggmärgsbedövning. Jag tackade nej gång på gång, hade även googlat om det, och allt negativt som kunde hända under en förlossning och även efter. Så ni som läser detta och inte fött barn än, GOOGLA INTE, man blir knäpp på riktigt!

Kl 17.13 hade jag kraftiga värkar 4st/10 minut, och min kropp sa KRYSTA… Men jag var bara öppen 5 cm fortfarande men Melanie låg längre ner nu. Det som hjälpte mig mycket var duschen, där kunde jag slappna av. Josef var världens mest underbara stöd, han gjorde allt och lite till för mig, duschade mig lääänge.. gav mig dricka och peppade mig hela tiden.. För jag var påväg att ge upp.. jag ville bli av med den förbannade smärtan, jag ville hem….

kl 17.45 bestämde jag mig för att låta dem ta prover för att sätta in en EDA iaf..

kl 19.28 Hade jag fortfarande 4 värkar/ 10 minut. Och jag går med på att låta dem sätta EDA om proverna såg bra ut efter samtal med läkare. Och dem höjde även mitt värkstimulerande dropp till 200ml/h. Läkaren bedömde att Melanie i magen kunde tolerera detta, och vi fick ny tidsgräns för ev snitt vid 24.00. Alltså så bedömde dem att det antagligen skulle bli akut snitt, eftersom jag inte hade öppnat mig mer än 5 cm på så många timmar.

Kl 19.35 upptäckte dem att Melanie hade bajsat i fostervattnet.

Kl 20.02 hade jag 5 värkar/10 minut ca 45 sekunder långa. Jag ville fortfarande krysta. Kroppen skrek krysta men jag fick inte. Så det var bara att andas.. Jag kommer ihåg att jag grät mycket, allt var så känslosamt och så overkligt, och smärtan jag hade kan jag än idag inte beskriva.

Kl 20.36 satte dem EDA, och kl 21.02 hade smärtan förflyttats ner till rumpan. Kändes som jag på riktigt ville bajsa, Jag fick en fin reaktion av ryggmärgsbedövningen, och jag kunde andas och slappna av mycket bättre.

Kl 22.51 är det fortfarande bajs i fostervattet och det går så långsamt. Jag kunde dock sova mellan värkarna vilket resulterade till att jag öppnade mig mer.

Dem mätte hela tiden Melanies hjärta med CTG både på magen och med en slang på hennes huvud, och dem ser att hon mår bra och klarar av den långa processen. Dem hade även fin koll på mig. Och jag kände mig otroligt trygg. Barnmorskorna har hela tiden kontakt med läkare och kl 00.20 bestämde hon att vi skulle fortsätta med en vaginal förlossning. Kl 01.30 blir dock Melanies CTG kurva svårbedömd och läkaren kommer in och var med i rummet hela tiden fram tills Melanie var född. Detta OM situationen skulle ändra sig och bli mer kritisk.

Kl 01.55 tappade dem mig på urin och jag var äntligen öppen 10,5 cm. Nu fick jag äntligen börja krysta, jag är otroligt chockerad över hur våra kvinnliga kroppar fungerar. När jag väl fick ok att börja krysta så var jag inte trött, jag var klar i huvudet, inte rädd och jag var oerhört fokuserad. Hon skulle bara ut och jag krystade. Var helt tyst, andades, tog i allt jag hade. Och det tog 4-6 krystar så var hon ute.

Kl 02.16 Föddes Melanie, hon kom som en raket ut, hela hon på en gång. Med huvudet neråt och navelsträngen ett varv runt halsen. Jag hann aldrig se hur hon såg ut, För direkt när hon kom klippte dem av navelsträngen så det var kvar ca 40 cm, och så sprang dem iväg med henne. Och Josef sprang efter, Melanie hade svag puls och kunde inte syresätta sig själv. Hon var helt slut, stackars liten! Josef berättade att dem sprang så fort in i akutrummet, tryckte på en knapp och helt plötsligt var det 10 st där inne. Och dem gjorde allt så snabbt. Tillslut efter ca 10 min kämpande så skrek hon, äntligen! Och det var det finaste skrik jag någonsin hört.

Under den tiden kämpade jag med att få ut moderkakan, den kom ut hel efter ca 20 min. Och jag fick äntligen min dotter på bröstet! Det är det mest underbara ögonblick i hela mitt liv. Jag grät och skrattade samtidigt. Jag kunde inte förstå att hon, den vackraste lilla bebis jag någonsin sett var våran. ❤

Kl 02.50, Ser dem att jag fått 2:a närmare 3:e grads bristning, så jag fick förfrågan om att åka upp till kirurgen och sys där. Jag tackade fint nej, ville inte slita mig från Melanie, Så operationen började kl 02.50 och var klar 03.45. Jag fick lokalbedövning och lustgas, Jag syddes både inåt i slidan och neråt i mellangården och sammanlagt 13 stygn.

Kl 8.30 förflyttas vi från förlossningen till BB efter en fin frukost och undersökningar både av mig och Melanie. Vi var kvar i två dygn, och både jag och Melanie fick regelbundna undersökningar, då jag förlorade närmare två liter blod och stygnen jag fick sy, och eftersom Melanie var så tagen av förlossningen. Vi fick ett ensam rum så hela familjen kunde stanna kvar och bo tillsammans. Så underbart att kunna njuta och uppleva dem första dagarna med vår nyfödda tillsammans! Jag är otroligt tacksam för min man, Jag kunde inte haft bättre stöd. Han var vid min sida exakt hela tiden. 🙌🏼❤

Jag vill även tacka min barnmorska Sara som förlöste Melanie, kommer aldrig glömma dig❤ Tack för ditt tålamod och fina arbete. Tack för att du peppade och hejade på mig!

 

Att föda barn är det häftigaste jag varit med om, någonsin. Vill jag föda igen? Absolut, du glömmer aldrig smärtan av en förlossning, minnena sitter alltid kvar. Men det är så värt det, när du tittar på ditt barn. Det finaste i världen som du skapat. Ditt barn är en del av dig. Känner du inte smärta, utan kärlek ❤️

Här tänker jag sluta för denna gång, det blir för mycket att läsa annars, Kommer även skriva hur vården har bemött mig nu i efterhand. Och hur jag mår idag.

Tack för att just du tog dig tid att läsa!

Kärlek / Elin

 

🌸 Bilderna är ifrån förlossningen och dem första som tagits 🌸

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Skapa en blogg på Vimedbarn.se du också, klicka här! Och du har väl inte missat topplistorna, klicka här!
Kommentera (4)

Kommentera

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
  1. Therese Sandberg

    Så kul att läsa! 😍
    Men tänk vad olika det är!
    Jag har bara haft lustgasen som smärtlindring med båda mina och jag har ÄLSKAT den!! 😂😍👌 Med Ellie hann jag inte ta så mycket (var bara på förlossningen en timma) men med alida hade jag den konstant i nästan 3timmar, det var min bästa vän just då 😂 När barnmorskan bad mig ta bort den en liten stund (jag höll på att somna 🙈) så började jag gråta! 😂😂

    1. elinsahdo

      Det var också min plan! Men med tanke på hur det gick så var edan min räddning! ❤️ Hade blivit akut snitt annars! 🙌🏼❤️ Men ja, det är så olika! Så häftigt tycker jag! Hahaha, jag hatade lustgasen så mycket! Spydde ner hela mig, så ville bara att dem skulle ta bort den från mig😂❤️😍

      1. Linn

        Åh va lång den lät 🙁 förstår känslan! ❤
        Jag hade också Sara nu sist. Hon är verkligen toppen!!! 🙂

        1. elinsahdo

          Ja det var oroligt långdraget! 😢 men det gick bra tillslut 🙌🏼 Hade du? Ja hon är fantastisk!! Vill aldrig ha någon annan barnmorska ❤️

Se fler...
Annons
stats